Blam
I installationsverket Blam undersöker Camilla Fredin ambivalensen mellan verklighet och fantasi genom att ifrågasätta massmedias bildspråk och manipulationer. Videoverken som mixas mellan skärmarna iscensätter kampen för att ta kontroll över sitt liv i kommersialismens kaos. Med objekt i silikon som imiterar ”skräpmat” mot bakgrund av skruvad shopping- och meditationsmusik, demonterar hon hälsoindustrins krav och föreställningen av en ”lyckad individ”. Fredin drivs av att utmana den egna upplevelsen av skam och självkritikens slagord; jag duger inte. De fyra skärmarna visar klipp från Fredins videoverk The Beach, Sausage Arm, Turn Back Time, och Hula Hoop Bangers. Videos presenteras både i synk och i ett mer oordnat mönster, inspirerat av reklamens upprepande och störiga flow. I den äldre tv apparaten visas videon Do I Love Me, där ett par lösbröst i ena stunden blir smekta och i andra stunden försöks omformas. Störningen i videon refererar till error, att något inte är som det ska. ”Fotografiet” The Finger, som är en scannad hand i silikon, ser något slapp ut men försöker att ge en motreaktion på alla krav som ställs på individen. Tillhörande installationen presenteras ett ljud i hörlurar. Ljudet består av ”lånad” meditation -och shoppingmusik från nätet, som Fredin har klippt sönder och klippt ihop till ett nytt ljudverk.
