Att föreställa sig det stora och förstora det lilla
Försök att nå det avlägsna
Teknik: Väv, Dubbel vidd, Förstorad panama
Material: Lintråd, reaktivfärg
3 x 6 meter
I den blå väven har jag färgat varp och inslag. Tillsammans väger de ca 30 kg. De är färgade i 5 nyanser av blått, med en blandning av 3 pigment för reaktivfärgning, färgade i 28 färgbad. Om jag skulle lägga ut varpen i en enda lång tråd, skulle den sträcka sig 14 080 meter (14km).
Tallskogens segel
Teknik: Väv, Dubbel vidd, Panama
Material: Lintråd
Vikt: ca 15 kg
3 x 6 meter
Textilens metamorfos – Trådar färgas, vävs och fogas samman. I väven är konstruktionen och ytan detsamma. Väven får en form som är tillfällig och föränderlig. Evigt omformbar. Den veckas om, vecklas ut, rullas, knölas, hängs, bärs runt, kring, spänns fast, sträcks ut, svävar.
I vävstolen är alla trådar spända, det är bärigheten i konstruktionen, för att väven ska kunna fogas samman. Sammanfogningar och luft däremellan. När presenningen spänns upp i staden är den både konstruktion och skydd, den står för förändring. Uppspänd mellan träd i skogen som skydd för natten, blir den både tak och himmel.
Att gå upp i format i väven kräver att den minsta beståndsdelen också går upp i skala. Varje tråd måste vara tjockare, för att balansera relationen mellan format och innehåll. Det är enin-zoomning och uppförstoring, för att komma närmre in i väven och in i tekniken. Mest handlar det om en känsla i kroppen, att materialet måste vara i balans, ha tyngd och landa i sig självt, mot golvet och i rummet.
Uppförstoringen finns i konstruktionen av väven i uppförstoringen av tuskaft, till panama och bortom. Den större skalan finns också i färgen, i den blå vävens uppförstorade rutor. Skala är avstånd och blå är avståndets färg. Att väva en blå väv i stor skala är ett försök att närma sig det avlägsna.
Slutligen finns den uppförstorade skalan också i konstruktionen av form – när väven är klar – hur den formas och hängs upp. Precis som att varje tråd är uppförstorad behöver också upphängningen vara det. Jag använder spännband, då de inte bara är en rejäl form av hängning som förstärker vävens tyngd, utan också för med sig associationer till platser, arbete och konstruktion. Formen för hur vävarna hänger nu, refererar till textilier som arbetsredskap. Den blå väven till en presenning. Den ofärgade linväven, har både en kroppslighet och för tanken till säckar som hänger i väntan mellan sådd och skörd. En textil i väntan, i mellanrummet mellan ett avslutat och kommande arbete.
klaraalbertsson.com/
@klaralinneaalice
